Bild lånad härifrån
Jag sitter och kollar igenom bilder från tiden vi bodde i Trondheim. Jag älskade verkligen stället vi bodde på. Vi bodde med utsikt över Trondheim, min 8 km runda gick nere vid havet, gymmet var toppen och människorna jag lärde känna var underbara. MEN jag hamnade på det värsta stället man kan jobba på när vi först kom dit. Jag har aldrig skrivit om det då jag seriöst var rädd för chefen.
Hade det inte varit för att hon var satan själv hade jag lätt kunnat bosätta mig där förevigt för jag hade en fantastisk arbetsplats med underbara kollegor. Bente som chefen hette var verkligen ett monster (sen att jag och alla andra var sjukt underbetalda är ju en annan femma).
Dom första 2 veckorna jag var där var ok för då såg jag knappt människan. Hon var inte ens med på min arbetsintervju. Men mina kollegor varnade för henne och jag kommer så väl ihåg när Cesilie sa -försök att komma härifrån så fort som möjligt, hon är ”snäll” tills du inte längre har provanställning. Hon var inte elak direkt till mig men fyfan vad jävlig hon var med resten utav personalen. Hade man vikt handdukarna på ett sett ena dagen skrek hon på det, andra dagen vek man som hon hade sagt dagen innan då var det också fel. Blommorna kunde till och med vattnas fel..
Varje kväll skulle man hänga upp tvätt och alla galgar var slut, jag hängde upp det provisoriskt i spaavdelningen och dagen efter fick hon psykbryt! Hon blev skitförbannad på min kollega och när jag sa att det var JAG som hade hängt upp handdukarna så fortsatte hon ändå att skrika på min kollega.
Det där var ju bara några av dom få sakerna hon gjorde. Alltså jag hade ont i magen när hon befann sig på jobbet. Jag slutade efter 1 & 1/2 månad och ca 4 månader senare hade ALLA hudterapeuter slutat! Vi var ändå 7 stycken och vissa hade varit där i flera år och var mer eller mindre livrädd för Bente och vågade inte säga upp sig. Det är ett jättestort spa på 500 kvm som verkar supermysigt men JOBBA FÖR GUDSSKULL INTE DÄR. Vi fick inte ens använda produkter på kunderna, hon var sjukt snål och såg till att vi varken hade produkter eller engångsmaterial.
En gång när jag hade fotvård och nästan alla var sjuk så hoppade hon in och skulle jobba (man jobbade två och två på fotvården) och då skyndade jag mig och tog de sista engångartiklarna som fotfilspapper osv för att hon skulle fatta att vi var tvungen att få material för att kunna jobba. För det första tog hon grejer från min bricka men det värsta utav allt, hon tar en manikyrfil och använder som fotfil??!!!!!! Det är fan oacceptabelt. Man ska alltid ha tillgång till engångsmaterial!! och ja hon la manikyrfilen tillbaka till manikyrdelen sen..
För henne var det inga konstigheter. Jag berättade det för mina kollegor och dom var inte det minsta chockad..
Hon gjorde så att jag ångrade varje jäkla minut att vi hade flyttat dit..
Som tur är fick jag ju jobb på H2 på engång men ja, allt fungerar inte riktigt som det gör här i Sverige. Jag är glad vi bor hemma och jag är så otroligt glad för det jobb jag har idag, där jag får utvecklas och verkligen känner mig behövd. Borta bra men hemma bäst.
Jag har prelbokat en resa till Trondheim i Maj, efter vår planerade Tysklandsresa. Det är ju en himla mysig stad men det räcker inte om man inte har ett bra jobb som man trivs på.